Supertrött mamma.,

Jag känner mig övertrött, vi har fastat idag.. dvs. vi fastar idag. Frukost var extremt god fastän den kallas för fattigmansfrukost, bröd och marmelad, utan smör. Sen var det god fisk och potatissallad till middag och nu ikväll popcorn... Mums!

Lite huvudvärk och ryggont har väl alla mammor.. och idag var en stor dag, såg Davids första tänder och ska köpa honom något vitt. Sån är vår tradition.

Ska försöka sova nu... Go natt!

Och... God jul till dem som firar den Ortodoxa julen!

Älskade mamsen

Det är helt otroligt hur bebisar känner av sin mamma. David var övertrött idag och supergrät ett bra tag, så fort han hamnade i min famn slocknade min lillkille. Ingen kan ersätta mamma hihi.

Nu sover han för fullt men har krypt allt närmare mig medan jag legat i sängen och kollat FB. Här är en bild på hur han ligger nu... Som sagt ingen kan ersätta mamma! *stolt*

Fantastisk morgon.,

Visst har min bebis svårt att bestämma sig, när han vaknar vet han först inte om han ska skratta eller gråta men till sist bestämmer han sig för att skratta och jollra.

Det är roligt att se detta morgondilemma, han är gladast när pappa kommer hem och väcker honom.

Dados syskon är här, hans syster och bror. Hans bror håller honom mest och han somnar hos honom. Jag sa till honom för någon dag sen att han inte får åka hem så att David kan somna om kvällarna.

Mobilt bloggande.,

Nu kan jag blogga direkt från mobilen... Detta har jag saknat, från och med ni ska jag försöka vara ännu mer aktiv i bloggandet :) händer inte så mycket i andra bloggen bebben och du... Undrar varför ingen ville sponsra?

Aja så är det, man kan ju inte få allt i livet.

Just nu ligger jag och njuter av min David, mitt allt. Jag kan inte beskriva kärleken till honom, varje leende får mig att smälta. Min bebis, mitt allt.

Jag är en Mamma nu.,

Man är som en helt ny människa nu när man är förälder, ibland känns det som om jag har varigt det hela livet. Man har nästan glömt hur det var att vara singel och "fri", men det finns inget som kan jämföras med att ha ett barn. En underbar liten baby som är av ditt egna kött och blod, en del av dig. Man spenderar hela sin tid åt att stirra på sin son och önskar att han aldrig ska växa upp. Så många gånger jag gråtit av lycka, och jag är INTE den som är känslig. Att vara förälder är underbart!



Tack och lov är både min mamma och svärmor här för mig, och såklart min man men han har ju jobb och skola att tänka på. Han har förvånat mig eftersom jag trodde inte han skulle göra allt han gör för oss och med oss. Det var ju en underbar upplevelse av honom att vara med på förlossningen, enligt honom hans livs lyckligaste stund när han fick se sin son födas. Han storgrät när David föddes och man såg på honom hur lycklig han var.

När han kom hem till föräldrarna sa han; "Ni vet inte hur det känns att se sitt barn födas"
Hahaha som om de inte vet hur det är att ha barn. De bara skrattade åt honom, det enda jag säger är "Ni vet hur det är"
De fick ju oss!


Det kan han ju säga till dem som inte fått barn än men de som ha vet hur det är. Det sjuka är att man är alert 24/7. När han sov hos oss i sängen märkte man direkt hur annorlunda man sov reda då. Eller när jg ammat honom liggandes och vänd mot min man, jag har ju lagt tillbaka honom i spjälsängen men ändå vaknar jag till så fort min man hörs och vänder på sig och jag tar upp armarna direkt som en blixt för att skydda David fastän han tydligen låg i spjälsängen. Tänk hur det påverkar en psykiskt, på ett positivt sätt. Det är ju den "djuriska" instinkten vi alla har i oss.


//Queen.,

Den 27 Sept 2011 - David Ilic

Jag vaknade strax efter 12 på natten/morgonen mot den 27de september. Jag kände då av min första värk vilket jag trodde bara var kramp o magen och att jag behövde gå på toaletten för att göra nummer 2.

Visst gick jag på toa och uträttade ärendet (bajsade med andra ord) men sen fortsatte dessa värkar vilket jag sen märkte inte var kramp i magen utan riktiga värkar och att jag snart skulle få min bebis. Jag har sen innan känt på mig att detta skulle hända under natten och att folk skulle få veta det på morgonen.

Jag väckte min mamma som låg och sov i vardagsrummet eftersom mina svärföräldrar sov i hennes rum. Jag förklarade vart jag hade ont och hur jag hade ont.

Nedre delen av ryggen värkte som om jag hade växtvärk i bäckenbenet och där vid svanskotan och nedre delen av magen kändes det dom om det spände ihop sig och sen slappnade av.

Vid cirka ett, halv två på natten väckte jag pappa och bad honom mäta värkarna. Jag kände i all trötthet hur jag blev riktigt lycklig och samtidigt lite spänd och förväntansfull. Vi mätte av från 5 minuter till cirka 3 minuter mellan värkarna på en timme.

Pappa hoppade upp ur sängen och insisterade att vi skulle åka till sjukhuset, och det gjorde vi. Han gick upp först och tog på sig kläderna och gick för att hämta bilen. Jag tog sakta på mig mellan värkarna. Alla hade vaknat vid detta tillfället och tittade på mig med uppspärrade ögon och de såg så rädda ut vilket jag tyckte var ganska roande så jag skrattade och höll mig för magen samtidigt för jag fick en stark värk.

Vi åkte ner till sjukhuset  där pappa lämnade mig utanför akuten medan han vände om och parkerade bilen. Jag satt på bänken utanför och tyckte att allting helt plötsligt kändes så mycket mer annorlunda, bänken jag satt på har aldrig känts hårdare eller kallare innan.

Klockan var cirka tre när vi gick in i akuten. De i receptionen visste direkt när de såg mig och pappa vad som var på gång. De skickade direkt upp oss till förlossningen där de lade in mig i ett litet rum där de mätte styrkan och mellanrummet mellan värkarna och dina hjärtslag. Där fick jag först ligga i cirka 20 minuter och när sjuksystern kom in igen sa hon att det kommer snart att hända saker och hon kollade om jag hade öppnat mig. Visst hade jag det, hela 4 cm öppen var jag.

Där tog hon bort den maskinen som mätte hjärtat och värkarna. Efter 5 minuter var vi inne i förlossningsrummet.

Jag fick byta om till deras rock och la mig på sängen. Jag fick både saft och vatten för tydligen blir man torr i munnen av lustgasen som jag tog som bedövning.

Efter cirka en halvtimme fick jag en medicinboll att sitta på. På den satt jag i cirka en timme och gungade, men det kändes som det bara gick 5 minuter.

Värkarna blev starkare och starkare, tiden kändes det som om den gick snabbare och snabbare.

Lustgasen var kul att andas in, man kände sig som berusad. Den hade någon slags mintig gummidoft vad jag minns det som. Efter man hade andats in lustgasen kändes det som det snurrade i huvudet men samtidigt som om rummet snurrade men att jag låg stilla i sängen. Det kändes som om myror kröp runt på kroppen och tusen nålar sakta stack över hela kroppen. När jag bet ihop kunde jag inte känna läpparna det var som om man låg ner i sängen full efter en konsert eller kväll ute.

Jag tryckte på knappen för att sjuksystrarna skulle komma för det gjorde nu riktigt ont.

Jag kommer ihåg att jag tyckte att det helt plötsligt blivigt ljust ute.

När sköterskorna kom in påbörjade förlossningen på riktigt. Först provade jag att stå lutad mot sängkanten men det gjorde för ont tyckte jag. Sen provade jag att ligga på sidan men det var för obekvämt så vi körde på det klassiska, att halt ligga med benen i stöden.

Nu hade allvaret börjat och klockan kanske var cirka 15min i 8 på morgonen. Jag krystade och krystade och snart kunde jag se ditt huvud, jag blev överlycklig och pappa började gråta. Hans ögon var fyllda med glädjetårar, mina med.

Jag ville fortsätta krysta men de sa att jag skulle vänta på nästa värk men jag blev för skrämd och sa att jag inte ville vänta för jag trodde att du skulle kvävas eftersom det bara var ditt huvud som var ute och jag började gråta ännu mer. Jag sa att jag inte ville vänta för jag inte ville att du skulle kvävas men de sa att allting var ok och snart kom nästa värk. När nästa värk hade kommit tog jag i med all kraft och styrka jag hade och hela du kom ut och började genast gråta, då visste jag att allting var ok.

Då började de riktigt stora glädjetårarna spruta ut. Klockan var nu 08:06 och du låg på mitt bröst, jag pussade dig på kinderna och pannan och kunde inte fatta att du var ute och du var bara Min.

//Queen.,

Freedom - all i want is one more night.,

Den låten får mig att tänka, den får mig att längta. Den helt enkelt talar till mig och inte bara det den är hur bra som helst.

Jag kanske låter elak eller egoistisk nu men jag hoppas mina barn kommer lyssna på sån musik. Det känns som om det var evigheter sen jag hade egentid. Lite tid för mig själv att lyssna på denna underbara musik, den är som en drog för mina öron och känner den enda ut i hela kroppen. En känsla som inte går att beskriva den är bara för härlig, jag känner mig som om jag vore ensam i hela världen och kan göra exakt vad jag vill och att allt är möjligt.

Magen växer och jag får reda på fler och fler tjejer i omgivningen är gravida, hittills hade vi räknat ut att vi hade 8st gravida, nu har vi 9! Wtf? Detta är året då alla går runt med en belly. Jag längtar tills bebisen kommer, det känns som en evighet men när tiden äntligen är här kommer det kännas som om tiden har flugit förbi och inte tagit en evighet.

Nu ska vi bara ta min gamla spjälsäng och måla om den så att bebben kan sova i den. Sälja det

sista jag har på loppiset och sen slut med det, det som inte blir sålt slängs eller så skänker vi det till ngt företag eller loppis.

Kläderna ska iaf till fattiga länder för de behöver dem mer än soptippen, inte för att vara sån men de kommer vara glada för våra kläder ser oanvända ut och inte som de flesta andra helt slitna och urblekta. Kan du så ska du bidra med hjälp på något sätt till de som behöver det.

//Queen.,