Jag är en Mamma nu.,

Man är som en helt ny människa nu när man är förälder, ibland känns det som om jag har varigt det hela livet. Man har nästan glömt hur det var att vara singel och "fri", men det finns inget som kan jämföras med att ha ett barn. En underbar liten baby som är av ditt egna kött och blod, en del av dig. Man spenderar hela sin tid åt att stirra på sin son och önskar att han aldrig ska växa upp. Så många gånger jag gråtit av lycka, och jag är INTE den som är känslig. Att vara förälder är underbart!



Tack och lov är både min mamma och svärmor här för mig, och såklart min man men han har ju jobb och skola att tänka på. Han har förvånat mig eftersom jag trodde inte han skulle göra allt han gör för oss och med oss. Det var ju en underbar upplevelse av honom att vara med på förlossningen, enligt honom hans livs lyckligaste stund när han fick se sin son födas. Han storgrät när David föddes och man såg på honom hur lycklig han var.

När han kom hem till föräldrarna sa han; "Ni vet inte hur det känns att se sitt barn födas"
Hahaha som om de inte vet hur det är att ha barn. De bara skrattade åt honom, det enda jag säger är "Ni vet hur det är"
De fick ju oss!


Det kan han ju säga till dem som inte fått barn än men de som ha vet hur det är. Det sjuka är att man är alert 24/7. När han sov hos oss i sängen märkte man direkt hur annorlunda man sov reda då. Eller när jg ammat honom liggandes och vänd mot min man, jag har ju lagt tillbaka honom i spjälsängen men ändå vaknar jag till så fort min man hörs och vänder på sig och jag tar upp armarna direkt som en blixt för att skydda David fastän han tydligen låg i spjälsängen. Tänk hur det påverkar en psykiskt, på ett positivt sätt. Det är ju den "djuriska" instinkten vi alla har i oss.


//Queen.,

Den 27 Sept 2011 - David Ilic

Jag vaknade strax efter 12 på natten/morgonen mot den 27de september. Jag kände då av min första värk vilket jag trodde bara var kramp o magen och att jag behövde gå på toaletten för att göra nummer 2.

Visst gick jag på toa och uträttade ärendet (bajsade med andra ord) men sen fortsatte dessa värkar vilket jag sen märkte inte var kramp i magen utan riktiga värkar och att jag snart skulle få min bebis. Jag har sen innan känt på mig att detta skulle hända under natten och att folk skulle få veta det på morgonen.

Jag väckte min mamma som låg och sov i vardagsrummet eftersom mina svärföräldrar sov i hennes rum. Jag förklarade vart jag hade ont och hur jag hade ont.

Nedre delen av ryggen värkte som om jag hade växtvärk i bäckenbenet och där vid svanskotan och nedre delen av magen kändes det dom om det spände ihop sig och sen slappnade av.

Vid cirka ett, halv två på natten väckte jag pappa och bad honom mäta värkarna. Jag kände i all trötthet hur jag blev riktigt lycklig och samtidigt lite spänd och förväntansfull. Vi mätte av från 5 minuter till cirka 3 minuter mellan värkarna på en timme.

Pappa hoppade upp ur sängen och insisterade att vi skulle åka till sjukhuset, och det gjorde vi. Han gick upp först och tog på sig kläderna och gick för att hämta bilen. Jag tog sakta på mig mellan värkarna. Alla hade vaknat vid detta tillfället och tittade på mig med uppspärrade ögon och de såg så rädda ut vilket jag tyckte var ganska roande så jag skrattade och höll mig för magen samtidigt för jag fick en stark värk.

Vi åkte ner till sjukhuset  där pappa lämnade mig utanför akuten medan han vände om och parkerade bilen. Jag satt på bänken utanför och tyckte att allting helt plötsligt kändes så mycket mer annorlunda, bänken jag satt på har aldrig känts hårdare eller kallare innan.

Klockan var cirka tre när vi gick in i akuten. De i receptionen visste direkt när de såg mig och pappa vad som var på gång. De skickade direkt upp oss till förlossningen där de lade in mig i ett litet rum där de mätte styrkan och mellanrummet mellan värkarna och dina hjärtslag. Där fick jag först ligga i cirka 20 minuter och när sjuksystern kom in igen sa hon att det kommer snart att hända saker och hon kollade om jag hade öppnat mig. Visst hade jag det, hela 4 cm öppen var jag.

Där tog hon bort den maskinen som mätte hjärtat och värkarna. Efter 5 minuter var vi inne i förlossningsrummet.

Jag fick byta om till deras rock och la mig på sängen. Jag fick både saft och vatten för tydligen blir man torr i munnen av lustgasen som jag tog som bedövning.

Efter cirka en halvtimme fick jag en medicinboll att sitta på. På den satt jag i cirka en timme och gungade, men det kändes som det bara gick 5 minuter.

Värkarna blev starkare och starkare, tiden kändes det som om den gick snabbare och snabbare.

Lustgasen var kul att andas in, man kände sig som berusad. Den hade någon slags mintig gummidoft vad jag minns det som. Efter man hade andats in lustgasen kändes det som det snurrade i huvudet men samtidigt som om rummet snurrade men att jag låg stilla i sängen. Det kändes som om myror kröp runt på kroppen och tusen nålar sakta stack över hela kroppen. När jag bet ihop kunde jag inte känna läpparna det var som om man låg ner i sängen full efter en konsert eller kväll ute.

Jag tryckte på knappen för att sjuksystrarna skulle komma för det gjorde nu riktigt ont.

Jag kommer ihåg att jag tyckte att det helt plötsligt blivigt ljust ute.

När sköterskorna kom in påbörjade förlossningen på riktigt. Först provade jag att stå lutad mot sängkanten men det gjorde för ont tyckte jag. Sen provade jag att ligga på sidan men det var för obekvämt så vi körde på det klassiska, att halt ligga med benen i stöden.

Nu hade allvaret börjat och klockan kanske var cirka 15min i 8 på morgonen. Jag krystade och krystade och snart kunde jag se ditt huvud, jag blev överlycklig och pappa började gråta. Hans ögon var fyllda med glädjetårar, mina med.

Jag ville fortsätta krysta men de sa att jag skulle vänta på nästa värk men jag blev för skrämd och sa att jag inte ville vänta för jag trodde att du skulle kvävas eftersom det bara var ditt huvud som var ute och jag började gråta ännu mer. Jag sa att jag inte ville vänta för jag inte ville att du skulle kvävas men de sa att allting var ok och snart kom nästa värk. När nästa värk hade kommit tog jag i med all kraft och styrka jag hade och hela du kom ut och började genast gråta, då visste jag att allting var ok.

Då började de riktigt stora glädjetårarna spruta ut. Klockan var nu 08:06 och du låg på mitt bröst, jag pussade dig på kinderna och pannan och kunde inte fatta att du var ute och du var bara Min.

//Queen.,

Freedom - all i want is one more night.,

Den låten får mig att tänka, den får mig att längta. Den helt enkelt talar till mig och inte bara det den är hur bra som helst.

Jag kanske låter elak eller egoistisk nu men jag hoppas mina barn kommer lyssna på sån musik. Det känns som om det var evigheter sen jag hade egentid. Lite tid för mig själv att lyssna på denna underbara musik, den är som en drog för mina öron och känner den enda ut i hela kroppen. En känsla som inte går att beskriva den är bara för härlig, jag känner mig som om jag vore ensam i hela världen och kan göra exakt vad jag vill och att allt är möjligt.

Magen växer och jag får reda på fler och fler tjejer i omgivningen är gravida, hittills hade vi räknat ut att vi hade 8st gravida, nu har vi 9! Wtf? Detta är året då alla går runt med en belly. Jag längtar tills bebisen kommer, det känns som en evighet men när tiden äntligen är här kommer det kännas som om tiden har flugit förbi och inte tagit en evighet.

Nu ska vi bara ta min gamla spjälsäng och måla om den så att bebben kan sova i den. Sälja det

sista jag har på loppiset och sen slut med det, det som inte blir sålt slängs eller så skänker vi det till ngt företag eller loppis.

Kläderna ska iaf till fattiga länder för de behöver dem mer än soptippen, inte för att vara sån men de kommer vara glada för våra kläder ser oanvända ut och inte som de flesta andra helt slitna och urblekta. Kan du så ska du bidra med hjälp på något sätt till de som behöver det.

//Queen.,

Frosseri - Gluttery., är en hemsk sak att se.,

Jag är mer och mer känslig för var dag som går och nu till slut är jag superkänslig, överkänslig mot allt. Lukt, utseende, beteende., you name it. Jag har sån lust att fälla kommentarer som hade fått alla att hata mig, men jag håller tyst., men ibland kan jag bara inte vara tyst utan jag säger rakt ut det jag stör mig på, det som får mig att vilja spy..

Min man kan ibland äta okontrollerat och det skämmer mig., han proppar hela munnen full med mat som om han skulle äta sin sista måltid i hela sitt liv. Jag vet inte vad det beror på., stress? Men stress av vad? Vad är det som får han att kasta i sig maten?

Förresten vad är frosseri?

OCH inte bara det., han andas så tungt och har stora mellanrum mellan andningarna, stönar ofta och pausar sin andning vilket skämmer mig, det känns som om han ska sluta andas bara sådär när som helst. Jag är rädd att hans vikt dödar honom, han tål inte den vikten han har och det märks på flera kilometer, ibland tappar han balansen och står och vinglar för att hitta rätt tyngdpunkt. Och jag har märkt stor skillnad i hans sömn sen våras och nu, innan snarkade han inte så mycket, nu snarkar han extremt mycket och sover dåligt.

Jag vet inte vad jag ska göra jag känner mig så hjälplös, hjälp någon? vad kan jag göra?

Hur ska jag hjälpa han? Han lyssnar inte på mig, och vad jag än säger om maten blir han skitförbannad och surar som en liten bortskämd unge, trotsar allt jag säger och gör det värre. Säger man ta det lite lugnt stressa inte, släng inte i dig maten. Då blir han riktigt sur och gör saken värre., varför? Vad är det som får han att göra så? Det är inte som om maten kommer ta slut., som om han aldrig kommer få mat igen., den finns där hela tiden och ingen säger du får inte ta.

Jag fattar inte., varför? Hur ska jag göra? Jag vill inte att han dör i förtid för det är just det han kommer att göra om han fortsätter så.,

Jag vill att barnen ska kunna minnas sina föräldrar och att vi ska leva länge, att de inte ska ha det som jag hade det. Snart 12 år och fortfarande känns det som om han bara är på semester och att han snart kommer tillbaka. Jag vill inte att mina barn ska uppleva samma sak som jag gjorde.

OCH är det så jävla brottsligt att vilja spendera minst 5minuter i toaletten SJÄLV??! Herre gud vi är Alltid tätt inpå varandra, låt mig andas åtminstonde 5minuter medan jag gör min grej.

//Queen.,

Hur gammal blev du?

Min Gudmor skrev något på facebook som bara var så klockrent., en riktig tankeställare och något som på ett sätt skulle kunna stämma in på oss människor men å andra sidan kanske inte.

"Allvarligt talat !! Om promenader är så himla sunda som alla påstår, så skulle ju brevbäraren praktiskt taget vara odödlig. Valen simmar hela dagarna och äter bara fisk, och den är tjock som fan! Kaninen springer och hoppar hela dagarna, men lever max 5 år. Sköldpaddan springer inte, hoppar inte, kommer alltid sist, rör sig nästan inte och lever i 150 år, så för fan......... Slappna av!"

-Visst är det klockrent?

Mitt illamående håller i sig sen i fredes förra veckan och det känns som om det aldrig kommer att ta slut för min del. Jag längtar tills vi ska till karlslundsbadet i landskrona, jag har inte varit där på evigheter. Sist jag var där var jag med min kusin och det var för ca fyra eller fem år sen. Så nu längtar jag dit riktigt mycket, och jag älskar att bada det vet alla som känner mig, och nu när inget kan hindra mig vill jag passa på att bada så ofta som möjligt!

//Queen.,

Dags att börja skriva igen.,

Det var ett bra tag sen jag skrev i bloggen och jag skäms lite över det., men helt ärligt har jag bara inte haft varken orken till att göra det eller inspirationen till det heller. Så enkelt var det!

Det har hänt mycket sen september., jag har gift mig., blivit arbetslös (arbetssökande med finare ordval) och påbörjat en period som kommer få mitt humör att svänga häftigare än lissebergs berg och dalbana., för jag är nämligen gravid. Jag och min man ser fram emot vår lilla bebis, fast tror jag ser fram emot det allra mest., för det är en sak jag kommer kunna älska med själva livet och bebisen kommer älska mig för vem älskar inte sin mamma? Det är en sak som bara inte går att förklara., en kärlek som inte går att beskriva, en kärlek som aldrig dör.

Jag känner själv att denna perioden är svinjobbig men jag är medveten om att det kommer vara värt alla besvär och smärta. Jag har varigt på min första kontroll och än så länge är allting bra och vi får se hur det går nästa gång på besöket då barnmorskan ska sticka in en nål i mig och kolla mitt blodvärde.

Inte nog med illamåendet så känner jag en konstant hunger och så fort jag kommit hem från min "absolut-måste-gå-en-timme" -runda så känner jag mig helt orkeslös. Det jag tycker är konstigt är att jag inte är speciellt sötsugen utan vill mer äta något surt och fruktigt, jag hade förväntat mig att det ska vara som innan man får sin vecka., supertjurig och lättirriterad och bara vill stoppa i sig allt sött man kan komma åt. Men jag hade fel, jag är så känslosam så det är sjukt., men fortfarande är jag allergisk mot romantik., alltså im still myself och glad över det.

En låt jag hittade på nätet som jag absolut inte kan sluta lyssna på., tycket den är så härlig och vill bara våldta öronen men den låten för den är så skön., bara lyssna på killen och beatet., det är sjukt bra., och han är så snygg i videon dessutom., hans klädstil är vad en riktig kille ska ha., och beteendet i låten., kan man vara mer dreamy?! Alex Velea rules kan jag bara säga.,

Enjoy!

//Queen.,