Jag är en Mamma nu.,

Man är som en helt ny människa nu när man är förälder, ibland känns det som om jag har varigt det hela livet. Man har nästan glömt hur det var att vara singel och "fri", men det finns inget som kan jämföras med att ha ett barn. En underbar liten baby som är av ditt egna kött och blod, en del av dig. Man spenderar hela sin tid åt att stirra på sin son och önskar att han aldrig ska växa upp. Så många gånger jag gråtit av lycka, och jag är INTE den som är känslig. Att vara förälder är underbart!



Tack och lov är både min mamma och svärmor här för mig, och såklart min man men han har ju jobb och skola att tänka på. Han har förvånat mig eftersom jag trodde inte han skulle göra allt han gör för oss och med oss. Det var ju en underbar upplevelse av honom att vara med på förlossningen, enligt honom hans livs lyckligaste stund när han fick se sin son födas. Han storgrät när David föddes och man såg på honom hur lycklig han var.

När han kom hem till föräldrarna sa han; "Ni vet inte hur det känns att se sitt barn födas"
Hahaha som om de inte vet hur det är att ha barn. De bara skrattade åt honom, det enda jag säger är "Ni vet hur det är"
De fick ju oss!


Det kan han ju säga till dem som inte fått barn än men de som ha vet hur det är. Det sjuka är att man är alert 24/7. När han sov hos oss i sängen märkte man direkt hur annorlunda man sov reda då. Eller när jg ammat honom liggandes och vänd mot min man, jag har ju lagt tillbaka honom i spjälsängen men ändå vaknar jag till så fort min man hörs och vänder på sig och jag tar upp armarna direkt som en blixt för att skydda David fastän han tydligen låg i spjälsängen. Tänk hur det påverkar en psykiskt, på ett positivt sätt. Det är ju den "djuriska" instinkten vi alla har i oss.


//Queen.,