söndag 27 februari 2011

Frosseri - Gluttery., är en hemsk sak att se.,


Jag är mer och mer känslig för var dag som går och nu till slut är jag superkänslig, överkänslig mot allt. Lukt, utseende, beteende., you name it. Jag har sån lust att fälla kommentarer som hade fått alla att hata mig, men jag håller tyst., men ibland kan jag bara inte vara tyst utan jag säger rakt ut det jag stör mig på, det som får mig att vilja spy..
Min man kan ibland äta okontrollerat och det skämmer mig., han proppar hela munnen full med mat som om han skulle äta sin sista måltid i hela sitt liv. Jag vet inte vad det beror på., stress? Men stress av vad? Vad är det som får han att kasta i sig maten?






Förresten vad är frosseri?







OCH inte bara det., han andas så tungt och har stora mellanrum mellan andningarna, stönar ofta och pausar sin andning vilket skämmer mig, det känns som om han ska sluta andas bara sådär när som helst. Jag är rädd att hans vikt dödar honom, han tål inte den vikten han har och det märks på flera kilometer, ibland tappar han balansen och står och vinglar för att hitta rätt tyngdpunkt. Och jag har märkt stor skillnad i hans sömn sen våras och nu, innan snarkade han inte så mycket, nu snarkar han extremt mycket och sover dåligt.


Jag vet inte vad jag ska göra jag känner mig så hjälplös, hjälp någon? vad kan jag göra?
Hur ska jag hjälpa han? Han lyssnar inte på mig, och vad jag än säger om maten blir han skitförbannad och surar som en liten bortskämd unge, trotsar allt jag säger och gör det värre. Säger man ta det lite lugnt stressa inte, släng inte i dig maten. Då blir han riktigt sur och gör saken värre., varför? Vad är det som får han att göra så? Det är inte som om maten kommer ta slut., som om han aldrig kommer få mat igen., den finns där hela tiden och ingen säger du får inte ta.

Jag fattar inte., varför? Hur ska jag göra? Jag vill inte att han dör i förtid för det är just det han kommer att göra om han fortsätter så.,

Jag vill att barnen ska kunna minnas sina föräldrar och att vi ska leva länge, att de inte ska ha det som jag hade det. Snart 12 år och fortfarande känns det som om han bara är på semester och att han snart kommer tillbaka. Jag vill inte att mina barn ska uppleva samma sak som jag gjorde.




OCH är det så jävla brottsligt att vilja spendera minst 5minuter i toaletten SJÄLV??! Herre gud vi är Alltid tätt inpå varandra, låt mig andas åtminstonde 5minuter medan jag gör min grej.







//Queen.,

fredag 18 februari 2011

Hur gammal blev du?

Min Gudmor skrev något på facebook som bara var så klockrent., en riktig tankeställare och något som på ett sätt skulle kunna stämma in på oss människor men å andra sidan kanske inte.

"Allvarligt talat !! Om promenader är så himla sunda som alla påstår, så skulle ju brevbäraren praktiskt taget vara odödlig. Valen simmar hela dagarna och äter bara fisk, och den är tjock som fan! Kaninen springer och hoppar hela dagarna, men lever max 5 år. Sköldpaddan springer inte, hoppar inte, kommer alltid sist, rör sig nästan inte och lever i 150 år, så för fan......... Slappna av!"


-Visst är det klockrent?

Mitt illamående håller i sig sen i fredes förra veckan och det känns som om det aldrig kommer att ta slut för min del. Jag längtar tills vi ska till karlslundsbadet i landskrona, jag har inte varit där på evigheter. Sist jag var där var jag med min kusin och det var för ca fyra eller fem år sen. Så nu längtar jag dit riktigt mycket, och jag älskar att bada det vet alla som känner mig, och nu när inget kan hindra mig vill jag passa på att bada så ofta som möjligt!


//Queen.,

torsdag 10 februari 2011

Dags att börja skriva igen.,

Det var ett bra tag sen jag skrev i bloggen och jag skäms lite över det., men helt ärligt har jag bara inte haft varken orken till att göra det eller inspirationen till det heller. Så enkelt var det!


Det har hänt mycket sen september., jag har gift mig., blivit arbetslös (arbetssökande med finare ordval) och påbörjat en period som kommer få mitt humör att svänga häftigare än lissebergs berg och dalbana., för jag är nämligen gravid. Jag och min man ser fram emot vår lilla bebis, fast tror jag ser fram emot det allra mest., för det är en sak jag kommer kunna älska med själva livet och bebisen kommer älska mig för vem älskar inte sin mamma? Det är en sak som bara inte går att förklara., en kärlek som inte går att beskriva, en kärlek som aldrig dör.


Jag känner själv att denna perioden är svinjobbig men jag är medveten om att det kommer vara värt alla besvär och smärta. Jag har varigt på min första kontroll och än så länge är allting bra och vi får se hur det går nästa gång på besöket då barnmorskan ska sticka in en nål i mig och kolla mitt blodvärde.
Inte nog med illamåendet så känner jag en konstant hunger och så fort jag kommit hem från min "absolut-måste-gå-en-timme" -runda så känner jag mig helt orkeslös. Det jag tycker är konstigt är att jag inte är speciellt sötsugen utan vill mer äta något surt och fruktigt, jag hade förväntat mig att det ska vara som innan man får sin vecka., supertjurig och lättirriterad och bara vill stoppa i sig allt sött man kan komma åt. Men jag hade fel, jag är så känslosam så det är sjukt., men fortfarande är jag allergisk mot romantik., alltså im still myself och glad över det.


En låt jag hittade på nätet som jag absolut inte kan sluta lyssna på., tycket den är så härlig och vill bara våldta öronen men den låten för den är så skön., bara lyssna på killen och beatet., det är sjukt bra., och han är så snygg i videon dessutom., hans klädstil är vad en riktig kille ska ha., och beteendet i låten., kan man vara mer dreamy?! Alex Velea rules kan jag bara säga.,

Enjoy!



//Queen.,